Idiot

Jag är en sån jävla idiot! Varför tänker jag aldrig efter? Allt känns så jobbigt och fel just nu. Hur kunde jag tro att allt skulle bli bra bara jag flyttade tillbaka hit? Saker förändras på ett år. Människor förändras. Dom jag kallade vänner finns inte kvar. Men det är ju inte så konstigt. Var ju inte direkt nån bra vän själv. Det enda jag har nu är Niclas, det känns inte rätt, han gör så otroligt mycket för mig. Ibland... Men jag behöver ju mer än så. Är så fruktansvärt rädd att han ska tröttna, dessutom. Jag vill inte följa med överallt, men han verkar ta det förgivet att jag ska göra det. Jag vill liksom ha ett eget umgänge, göra saker jag tycker om. Mina favoritintressen är inte att städa och diska och laga mat. Jag klarar inte av det, jag kan inte ens ta ansvar för mig själv, nu känns det som att jag måste ta ansvar för honom med. Och ärligt talat, jag vet inte hur länge jag klarar av dethär, jag vill så gärna orka. Men jag gör det inte. Jag gör verkligen inte det. Jag klarar inte av det. Jag klarar fan inte ens av att se till att jag själv äter, än mindre att någon annan gör det. Han klarar sig utan mig, jag vet. Men känns ändå som att det är mitt ansvar. Vet inte vad jag ska ta mig till. Känner mig så ensam.