Hejsan

Jag tänkte testa blog.se istället. Min nya blog är Clarasfunderingar.blogg.se

Riktigt bra dag.

Idag har jag kollat på en lägenhet, var riktigt fin. Vill ha den. Orkar inte skriva ett långt inlägg om allt. Men fräsch var den, och stor.

Det är elakt att säga vad var det jag sa. Men tyvärr så gjorde jag det igår. Kändes inte rätt. Men det var så det var helt enkelt.
I morgon kommer Niclas hit :) LÄNGTAR!

Nötallergi

Nu kom jag på en sak jag skulle skrivit för flera dagar sen. Måste varit i torsdags.

Det är en sak jag tycker är dumt i samhället. Eller ja det finns många saker. Men just denna sak stör jag mig på. Det har länge varit heta diskussioner om rökare, och hur jobbigt det är för icke rökare eller folk som är allergiska. Det kan jag förstå, och nu får man inte röka inne på offentliga ställen. Det tycker jag också är riktigt bra.

Men! Det finns en sak jag tycker är jobbig. Jag är nötallergiker. Om jag går på krogen så får jag andningssvårigheter och utslag efter ett tag om det serveras nötter, jag får svårigheter på bio för att folk äter nötter, folk på bussar äter nötter. Om man går till ett café på sommaren så finns det glass med krossade nötter på. Så jag som nötallergiker är väl också väldigt utsatt?
På allt är jag även allergisk mot pälsdjur. Vilket också tar mig till buss/tågtrafik. Tåg är en sak, då är det pälsdjur i ena vagnen fritt i andra. Jobbiga är att det ofta kan vara fullt i allergifria vagnen. Men bussar. Bak i bussen får man ha djur, och fram är för allergiker, men även för synskadade, handikappade och gravida. Så det är inte alltid man får plats där heller. Dessutom så är det inte en osynlig vägg som gör att allergena ämnena inte kommer framåt. Som att säga "Bak i bussen får ni röka, om ni inte tål rök sitt framme." Det funkar ju inte heller i praktiken.

Tycker faktiskt det är nåt politikerna borde se över. För ärligt talat, det är inte så värst kul att sitta på en bio och må dåligt pga att någon sitter nära och äter nötter.

Måndagsstress

Nu är det måndag igen. Jag är förkyld och trött, men ändå fullt energisk. Har lite saker att göra idag, väntar på att hyresvärden ska ringa, måste skriva in mig på skolan, hämta ett recept på apoteket sen springa och lämna det hos läkaren för att få ett nytt recept att hämta ut.
Kallt är det också. Ska bli skönt att åka hem några dagar och samla tankarna, men känns ändå så svårt. Jag menar, Niclas och jag bor inte ihop, men vi spenderar mesta tiden tillsammans, och när jag inte är med honom känner jag mig så tom. Men när jag är med honom blir jag galen efter ett tag, vi behöver tid ifrån varandra, bara det att ingen av oss egentligen vill.
Hm, nåt annat? Få se nu.. Tusen tankar men ingen värd att skriva ned. Så jag tror nog allt att jag säger hejdå här och nu.

November

Tiden går fort. Snart 8 månader med Niclas. Snart 2 år sen mormor dog, över 4 månader sen jag träffade mamma, nästan 9 månader sen jag flyttade från behandlingshem.
Redan nu skulle jag kunna göra en lista på vad som har varit bra och dåligt under 2009, men det vore ju dumt då 09 inte är över än. När jag tänker tillbaka på senaste året har det gått fruktansvärt fort, det känns som att tiden stått stilla, men nu, 11 månader senare förstår man knappt vart tiden tog vägen. Kommer det alltid vara så? Jag menar, kommer tiden rinna ur händerna på mig? Kommer jag sitta där om 20 år utan att ha åstadkommit något i livet? Jag menar, jag har inte direkt gjort nåt stort i livet än. Bara besvikelser.
Det får mig att tänka lite, vad vill jag göra med mitt liv? Hur vill jag att min framtid ska se ut? Är jag redo att kämpa för det jag tror på? Svaren är vaga och tveksamma. Jag är redo att kämpa, vet bara inte för vad än.

Lite bra att ha-fraser.

Vi börjar med en ny bild då jag blivit blond nu.

På finska:
minä olen yksi likainen isotissinen tyttö - jag är en stygg flicka med stora bröst
Auta minua, olen kännissä enkä löydä kotiin! - Hjälp mig, jag är full och hittar inte hem!
hevosenperse - hästarsel
Olen ruotsalainen enkä ymmärrä mitä puhuy. - Förlåt, jag är svensk och förstår inte vad du säger.
Minua panettaa - jag är sexsugen.
Minä olen kiimainen - jag är kåt.

Och nu lite latin jag tycker om:
Nemo me impune lacessit - ingen provocerar mig ostraffat.
Ad astra per aspera - till stjärnorna genom svårigheter.
Amor patriae nostra lex - kärleken till fosterlandet är vår lag.
Non fui, fui, non sum, non curo - jag fanns inte, jag fanns, jag finns inte längre, jag bryr mig inte.
Nondum amabam, et amare amabam. quaerebam quid amarem, amans amare - Jag älskade ännu inte, även om jag ömmade för kärlek. Jag sökte vad jag kunde älskat, förälskad i kärleken.
Nullum magnum ingenium sine mixtura dementiae fuit - inget stort geni saknar ett stänk vansinne.
Nu har ni lite fraser ni kanske får användning för nån gång. :)

Hej igen.

Jag har varit en väldigt dålig bloggare senaste månaden FY PÅ MIG! Men nu ska jag bättra mig lite :) Niclas och jag är tillsammans igen. Det blev vi iof näst intill direkt efter att vi gjort slut så. Nåt annat som har hänt.. Hm, fixat lägenhet tror jag. En kompis bor här tillfälligt, Cissi heter hon. Hon är i Skövde just nu. Kommer hem nån dag i veckan. Massa skit om rättegången, träffat folk som ska hjälpa mig, väntar bara på kallelsen. Nervös, mår dåligt av det. Hm. Ja ja. Det ska nog gå bra. Annars då. Nej inget speciellt. Varit på massa roliga saker, men vill ju inte skriva blogg på en km :) Så bloggar nån annan gång. // Clara

Jag är en sån jävla idiot!

Han kommer inte. Jag är så jävla säker på det. Hur fan kunde jag gå på det? Varför gick jag och hoppades? Nu sitter jag här med tårarna som rinner ned för kinden, besviken som jag blivit så många gånger förr. Hur kan jag vara en sån idiot som alltid tror på det han säger? Varför är jag så jävla naiv? Jag borde ha lärt mig vid det här laget. Varför fortsätter jag hoppas? Jag vill bara sluta älska honom. Bara glömma och radera honom ur mitt minne.

Ångest ångest ångest! Palla... Varför gör jag såhär mot mig själv?

Hm :O

Jag kunde visst blogga lite.. Lite piggare nu, så har jag färgat håret. Blondin är man nu :)

Ska fika med Niclas på lördag. Lite nervös. Men får väl se hur det går. Svårt eftersom jag fortfarande har så starka känslor för honom. Men det löser sig nog antar jag.

För övrigt har jag lämnat min grotta idag.. För att köpa cigg, ladda på mobilen, och hårfärg. Och apoteket.. Ming färgade för övrigt mitt hår. Hon är jätte snäll. Hon tvingar pappa köpa cola till mig varje dag :)

Förlåt..

Är lite nere nu. Knaprar lugnande som godis. Så är ganska trött och seg. Finns inget att skriva om så kommer nog låta bloggen vila ett tag.
Det enda jag gör är att ligga och gråta eller sitta och tänka. Så känns ganska värdelöst att prata om det. Men men, snart mår jag väl lite bättre och kan prata om det.

Slut på riktigt.

Det svåraste jag någonsin gjort var att lämna dig. Älskar dig nåt så enormt. Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Hoppas du vet det.

Skakar av ilska.

Morsans kompis började prata med mig på facebook, inget konstigt.. Vi brukar prata lite smått då och då. Men så drog hon upp morsan. Och frågade om jag tagit kontakt med henne. Vilket jag har, en gång. Men hon ville ju inte direkt prata med mig. Då frågade Alexsandra varför jag inte bett om ursäkt. Ehm.. Ska jag be om ursäkt för att min mamma misshandlade mig? Då har tydligen mamma sagt att jag skrek och svor och sa att jag skulle ta livet av mig, och att hon gett mig en örfil.. Det var så att jag började skratta. Och så berättade ju jag vad som verkligen hänt. Men hon sa nej, din mamma sa faktiskt.. Och sen sa hon "men du börjar bli stor nu, du får ju klara dig själv" det enda jag sa var att jag faktiskt klarade mig själv då mamma inte ställt upp på över ett år, men det trodde hon inte heller. För mamma har ju skjutsat mig och allt. Alltid ställt upp. Vilket bara är bullshit. Som jag också sa, och att mamma skjutsat på Lisa (syrran) och ställt upp för henne, svaret jag fick var "ja men Lisa bor ju hos mamma", fast hon bodde i örebro hos Robin ett bra tag. Så det är inte för att hon bodde där. Hon dillade fortfarande om att mamma faktiskt hade sagt. Mitt svar blev "jo fast jag har ju sex ögonvittnen, varav fem inte kände mig eller mamma så dom ställer sig ju inte på varken ena eller andras sida. Så har jag ju ett ögonvittne som kände oss båda, (hur han ställer sig vet jag inte) Plus att en kvinna hade tagit med mamma bort när hon såg att jag blödde näsblod så det bara sprutade. Och då hade mamma erkänt allt och skyllt det på adhd (vilket hon inte har). Så har jag ju varit hos polisen, som tog bilder på skadorna och nedblodade kläderna, och även fått läkarundersökning." men hon tyckte ändå jag gjorde fel som gick så långt som till rättegång. Blir så jävla förbannad! Hon var inte ens där när det hände så. Det enda hon har är ju mammas verision. Som verkligen inte stämde. Fan! Arg och ilsken, samtidigt väldigt ledsen. Vet inte var jag ska ta vägen, skulle verkligen behöva Niclas nu. Men han är ju inte här, svarar inte i telefon heller så..

Okej.

Vet inte hur jag ska tolka detta. Träffade ju Niclas idag. Nån timme ungefär. Fick en puss när han kom, fast var på mitt initiativ. Vi pratade nästan inget, köpte energidryck, satt i bilen och pratade lite smått. Vi är bjudna på en fest imorn, så vi pratade om hur vi skulle göra. Vilket resulterade i att jag tar bussen imorn, så hämtar han mig på stationen, så åker vi dit tillsammans.. Och så ska jag sova där. Tror jag, vet ju inte, kanske sover hos Niclas. Beror på vad han vill. Men ja ja. Allt är ju inte skit.
Känns skönt att vara hemma hos pappa och bli lite ompysslad för en gåns skull :) Får god mat.. Jätte god mat faktiskt :D. Och känns skönt att kunna prata lite med pappa faktiskt.

Jag förstår inte.

Vad är det som folk tycker är charmerande med destruktiva groteska bilder? Bilder av misär och olycka. Kan nån förklara det för mig? För jag ser verkligen inte charmen till varför nåt som detdär kan vara "vacker/konst"

Saknad

Hur gick det här till? Nu sitter jag här, hos Emma, utan Niclas, väldigt utan Niclas. Känns hårt, men det var ändå ett beslut jag var tvungen att ta, jag vet inte om det var rätt. Jag älskar han verkligen, men vi måste kunna prata om saker, hjälpas åt hemma. Jag behöver mer närhet. Och han finns inte riktigt där när jag behöver honom, det säger han själv också. Ja ja, det är ju som det är nu. Sa att om han inte hört av sig på söndag hämtar jag mina saker. Jag hoppas hoppas HOPPAS! att han hör av sig. Snälla älskling, hör av dig.
Känner mig tom utan dig. Du är en del av mig. Och det kommer du alltid att vara. Jag älskar dig verkligen Niclas.

Dessa jävla tisdagar..

Varför tror jag alltid att det är onsdag när det är tisdagar? Det är inte rätt, vi borde avskaffa tisdagar så att jag slipper bli besviken. Jag gillar inte tisdagar, många har måndagar som hatdag. Men jag har tisdag. Om min unge blir född på en tisdag blir det nackskott direkt! För tisdagar är så jävla dåliga.

Nu över till nåt mer relevant än mitt tisdagshat. Jag var så ledsen och orolig, Niclas sa att han skulle komma hem snart. Klockan 20.30, sa han det. När klockan blev 23.30 blev jag lite orolig, sen blev jag utom mig av oro, jag trodde verkligen att det hade hänt nåt, lyckan jag kände när han visslade utanför fönstret var obeskrivlig :) Gud vad jag är glad att du visslade.

Jag älskar dig gosmos <3

Jaha...

Nu sitter man här, ensam igen. Hoppas han tog med sig hemnyckeln, annars blir det jobbigt för honom, för jag har redan tagit sömntabletter. Så i natt ska jag verkligen sova. Sara var här en stund idag, vi gjorde pannkakor :) Är så glad att jag har henne i mitt liv. Snart börjar nog tabletterna verka. Hoppas jag. Vill verkligen verkligen sova inatt, men det kommer jag nog göra. Finns vissa fina ljuspunkter i mitt liv just nu, trots att det är många motgångar just nu. Sara är en av dom, Emma en annan. Dom kan jag alltid prata med, finns en till som lyssnar, har aldrig ens träffat honom, ändå ställer han upp och lyssnar och ger mig tips och råd. Du är väldigt snäll Andreas, och jag uppskattar det verkligen.

Niclas och jag hade faktiskt picknick idag, på en brygga vid vattnet, vi pratade lite smått, det var jätte mysigt faktiskt. :) Älskar mitt lilla troll så mycket. Men dummingen är dålig på att ha med sig mobilen, det stör mig lite. Tur att han har vänner som svarar.. Hahaha ;).

Sova snart?

Kom hem nu Niclas, jag är ju trött. :/ Trött på att vänta, det är alltid så. Jag får vänta. Du blir arg om du får vänta mer än 5 minuter om du vill göra nåt, men jag får vänta i flera timmar (....) Nej men jag har bara väntat på att du ska komma hem i 13 timmar. Det är ju inte så farligt. Okej, du var hemma i 20 minuter i mellan också. Och jag fick ju massa pussar, och det var ju mysigt :) Jag älskar dina pussar. Det är dock inte så ofta jag får dom. Blir helt varm nu när jag tänker på det, hoppas som sagt att du kommer hem snart. Vi pratade för 90 minuter sen, och då sa du att du var på väg hem. Saknar dig. -Du är min bästis :D-

Vad ska vi hitta på idag då? För nu är det faktiskt söndag. Jag vill sova länge, man kanske skulle ta en sömntablett, men det kanske blir missbruk då -.-. Vi får se hur det blir.

Det är så knäppt. Jag fryser, samtidigt som jag känner mig jätte varm, det känns som att jag kokar. Kanske beror på att jag är trött. Jag vet inte.

Jippie

Niclas har gått tillbaka till det gamla vanliga. Han har inte bättrat sig -.- tomma löften. Sitter här ensam hemma igen. Vilket jag fick göra innan med, utan att han hör av sig, jag ringde honom. Då sa han "nej men det blev inte så, vi är kvar här ett tag till, jag hämtar dig sen så åker vi till mässan" blir så arg. Har ju redan sagt att jag inte vill dit.

Fredagshändelserna

Nånting där ute vill verkligen inte att jag ska må bra, som ni vet har jag mått sämre än vanligt ett tag nu, men igår morse fick jag ett sms av Mattias (chefen) att jag får sparken. Inte så kul, och dessutom, via sms. Det är ganska töntigt enligt mig, han kunde inte ha stake att ringa och säga det? Jävligt svinaktigt, så det var ju inte så kul. Första dåliga saken, men det är inte allt.

När jag sen skulle duscha, så tappade jag schampoflaskan, böjde mig ned för att ta upp den och *SMACK* slog huvudet rakt i kanten på duschstången. Fick ett jätte stort jack i pannan och blödde som en tok. Huvudvärk illamående och yrsel blev resultatet.

Sen skulle jag till läkaren, alltså hon som har hand om den psykiska delen. Vi diskuterade lite och jag sa att medicinen jag äter inte hjälper, att jag vill byta till nåt annat men nej. Vi höjer den istället! Jag sa att jag inte ville det och att jag ville ha nåt antidepressivt istället. Men då sa hon bara att vi inte kunde sätta in det nu, för att vi var tvugna att se om lamotrigin gav resultat, så jag får gå och må dåligt tills hon fattar att den inte hjälper. Inte fick jag nåt ångestdämpande heller. För dom är för vanebildande, blev lite förbannad eftersom hon skrivit ut sobril förut. Och vad spelar det för roll om man äter nåt vanebildande som hjälper dagligen eller dagligen äter en annan medcin som inte gör ett piss?

Så tjatade hon om alkohol, sa att jag inte skulle dricka och att det inte var bra det jag gjorde. Jag sa till henne att jag inte druckit på länge. Varpå hon säger "det kan vi ta blodprov på och se." Så skönt när läkaren tror på en. När jag gick därifrån så sa hon "Clara, drick ingen alkohol nu, håll dig nykter tills nästa gång vi ses" Det enda jag sa var "det är fan inte konstigt att era passienter blir alkolister. Alkoholen hjälper ju fan så mycket bättre än vad ni gör!" Sen gick jag.

Sen var det kväll, och jag drack jordgubbsvodka med fruktsoda i, men bara en halvliter. Så det är ju okej då(...)

Massa annat hände väl också, Niclas och jag bråkade inget igår, inte ens om smågrejer. Det känns jätte skönt.

Jag älskar dig mitt lilla gosmos <3

Tankar om gårdagen.

Som jag sa igår var jag väldigt ledsen och arg på Niclas. Så jag packade alla mina saker, ringde och sa att han får tillbaka nyckeln, ringde pappa så att han skulle hämta mig. Men då kom Niclas hem, och ville att jag skulle stanna, jag sa nej först. Sen ville han prata i sovrummet. Så vi låg och pratade riktigt länge. Vi kom fram till att han ska hjälpa till mer här hemma, och visa uppskattning. Och idag ska han diska och hjälpa till med maten, vi ska laga maten tillsammans :). Hoppas det blir så också. Så det inte bara var tomt prat. Det vore inte så kul. Men dethär är nog sista chansen, om det fortsätter så här kommer jag flytta ut, jag kommer inte göra slut, men som sagt. Flytta. Funderar på att försöka hitta nånstans att skriva mig i örebro, så kan soc i örebro fixa lägenhet. Så då kan jag ju bo i Örebro istället. Vi får se hur det blir med det, om det funkar bra mellan mig och Niclas kanske vi kan söka större lägenhet tillsammans. Inget jag har pratat med honom om än. Men vi får som sagt se. Vore ganska skönt. En trea eller nåt. Så vi kan ha lite privat i allafall. Men i första hand ska jag fixa lägenheten jag redan blivit lovad, så får vi se om ett halvår, om det fortfarande är bra mellan mig och Niclas då (vilket jag är säker på att det kommer vara) så kan vi ju söka lägenhet tillsammans. Jag hoppas verkligen det blir bättre nu. Jag hoppas hoppas hoppas!

Jag älskar dig Niclas <3

Jävla onsdag.

Gissa vad! Jo precis, än en gång är jag ledsen och arg på Niclas.. Kan han inte inse hur dåligt jag mår just nu? Men nej, bara krav, och måsten. Handla, laga mat, men innan det diska, stog och stekte pannkakor i en timme.. Fick inte ens ett "tack för maten" eller nåt. 5 min efter så ringer Nicke och vill ha med Niclas ut, så Niclas säger "jag ska ut, kommer hem sent, ska du med?" Varpå jag säger "nej, nån måste ju diska och plocka undan" "jaha okej hejdå" säger han och går. Så återigen sitter jag med tårar som bränner. Han blir sur för att jag endast skriver negativa saker i bloggen, men det finns ju inte lika mycket bra att skriva. Om han börjar uppskatta mig kommer jag ju skriva om det med. Och när det är positiva saker så skriver jag dom med. Jag orkar inte med dethär, alltså, laga mat, diska och sånt. Jag orkar knappt andas. Har nog för att orka det. Varför ser du inte när jag gråter? Varför ser du inte när jag blir upprörd? Varför frågar du inte hur det är? Varför? Känner du inte att nåt är fel när jag vänder bort huvudet, när jag inte vill kramas, när jag drar mig undan? Det är för att du gjort mig ledsen jag gör det. Du blir irriterad när jag inte pratar med dig om mina problem, men när jag försöker säga hur jag tycker tänker och känner vill du inte lyssna. Vem ska jag prata med då? Snälla, missförstå mig inte. Jag älskar dig verkligen Niclas. Men du sårar mig, ser du inte det?

Hm

Jag kommer inte ihåg om jag skrivit idag. Tror inte jag har det. Anyway. Här kommer dagens tankar och klagomål.

Min farmor fyllde år idag, så Niclas och jag bestämde oss för att åka dit. Och som jag sagt tidigare känns det som att han inte ser mig. Så idag frågade jag honom hur jag ser ut och utan att titta svarade han "du är fin" och då sa ju jag att jag bara skulle sminka mig. Så jag sminkade bara ena ögat och frågade sedan "hur ser mitt smink ut?" svaret jag fick gjorde mig ytterst besviken då han svarade "det ser jätte bra ut". Är det verkligen så konstigt att det känns som att han inte ser mig då? Jag blev verkligen ledsen, men tror inte han insåg det. Och det gör mig som sagt ledsen. Men det tjänar ingenting till att säga det. Det är bara att le och se glad ut. För han inser inte när han sårar mig. Och det känns inte som att han kommer ändra på det heller. Även om han inser det. Trots detta älskar jag honom väldigt mycket. Och vi har många fina stunder. Eller ja, några i allafall. Älskar dig Niclas <3

Måndag?

Jag håller inte koll på dagar längre, jag vet inte. Det är som jag sa igår, det går utför.. Även om jag inte vill. Men kan inte stoppa det längre, tyvärr. Nåt positivt är att Niclas läste min blogg igår, och jag tror han insåg lite hur jag känner och tänker. Så han var jätte gullig idag, och frågade vad jag ville göra. :) Vi var visserligen och tittade på skittråkiga reservdelar till bilen, men sen spelade vi tv-spel tillsammans, vi var hos en vän till mig, vi har helt enkelt gjort lite. Det är en bit på vägen. Nu är Niclas ute och roar sig lite med rc-bilen och Myran. Vilket är ganska skönt ändå. Vill inte att han ska ge upp allt för att vara med mig. Vill bara att han ska ägna lite tid för mig. Vilket han börjat med nu :) Jag älskar dig Niclas <3

Typiskt.

Vad har jag gjort idag då? Gissa.. Jo varit med Niclas på hans äventyr så att säga. Som det brukar vara alltså. Men han vill aldrig följa med eller göra saker jag föreslår, känns ganska tråkigt faktiskt om jag ska vara ärlig. Sen när vi kom hem satte han sig vid datorn, och satt där, sen masserade jag hans rygg för att vara snäll, direkt satte han sig vid datorn, jag satt vid tvn. Sen gick jag ut och rökte och gick på toa i reklamen, när ja kommer tillbaka sitter han vid tvn och har bytit kanal och sitter och tittar på nåt annat skit. När jag säger att jag faktiskt tittade på ett program totalignorerar han det. Jag sätter mig vid datorn och då säger han "kom hit och titta på mig, det är ett jätte bra program" varpå jag säger "jo, det var programmet jag tittade på också". Då säger han bara "jaja" med en jävligt irriterad och nedlåtande röst. Blir så sjukt trött på sånt. Det blir alltid så om vi tittar på tv tillsammans, han ska välja vad vi ska titta på. Om jag tittar på nåt och han kommer och sätter sig i soffan kan han börja byta kanal mitt i mitt program. Det känns ju inte sådär jätte kul om jag ska vara helt ärlig. Imorn är det jag som börjar leta lägenhet, för seriöst så tror jag inte att jag orkar med detta så länge till. Inte om det ska vara såhär. Jag älskar Niclas, men jag kan inte fortsätta vara honom till lags hela jävla tiden. Jag pallar verkligen inte det. Försöker prata med honom, men vet inte om jag lägger fram det fel eller nåt. För han säger bara att jag klankar ned på honom etc, han får mig att bli den skyldiga så att säga. Så om jag ska göra han till lags så får jag helt enkelt sitta där och hålla käften. Det är ju i allafall det han alltid säger, tyst, håll käften, ge dig, sluta etc. Blir ärligt talat jätte ledsen över detta.

Jobba imorgon, känns faktiskt inte så kul, orkar ärligt talat inte, men jag måste. Kan ju säga upp mig om jag vill. Men det skulle ju bara betyda att alla andra hade rätt. Då får jag höra det resten av mitt liv. Men jag tror inte folk i min omgivning inser hur jävla dåligt jag mår just nu. Vill ärligt talat bara...jag vet inte. Jag vet i allafall vad jag inte vill. Jag vill inte må såhär längre, men ändå är det alltid det jag sjunker tillbaka till. Alltid samma banor, mönster, spår. Vill verkligen ha hjälp. Men vet inte hur jag ska bära mig åt för att få den. Är livrädd för framtiden, jag ska ju klara mig själv. Men hur ska det gå till? När allt jag tänker på är "det vore så skönt med en överdos, bara en liten, så jag kan sova ett tag" eller "att skära sig en gång har ju ingen större betydelse". Det är inte tankar jag vill ha, men lik förbannat är dom där ändå. Och som sagt, vet inte hur jag ska hantera dom. Behöver hjälpen jag inte vågar ta. Jag vill att folk ska se mig, vill inte behöva berätta hur jag verkligen mår, man tycker ju att Niclas, min sambo, min pojkvän borde se det. Men är väl inte så konstigt att han inte gör det när han ändå aldrig är hemma... Eller jo, han är hemma då och då, men det är ju inte som att vi umgås. Jag verkligen saknar tiden då han faktiskt verkade uppskatta mig. Men det var ju ett tag sen, då han sa "du lagar så god mat" "va fint du har gjort det här hemma" "va fin du är idag" "hur mår du då?" "vad har du gjort idag?" etc. Nu säger han nästan aldrig att jag är fin, igår sa han att jag har stor rumpa, vilket ja inte tar som en komplimang. Det enda han ger mig är ju pikar. Spelar ingen roll vad jag gör, fast iof idag sa han att jag var fin i håret. Så det är väl inte bara dåligt. Men med tanke på att jag färgade håret igår så blev jag lite ledsen att det tog honom 24 timmar att se det.

Jag känner bara för att skriva av mig, men vet inte vad jag ska skriva. Vill bara slippa alla tankar en stund antar jag, vill bara gråta. Men gör jag det blir han väl irriterad för det. Det brukar han ju bli. Han låter mig aldrig gråta ut heller, vist han håller om mig när jag gråter ibland, eller det har hänt några gånger, men då säger han bara "lugna ner dig," "sluta gråta" etc. Grejen är att när jag gråter så måste jag ju få ur mig det, det går inte bara att sluta, för då mår jag bara sämre, just nu går jag och håller inne så mycket känslor. Vill visa hur mycket jag tycker om honom. Men det känns som att han stöter bort mig. Jag önskar att han bara kunde lyssna, en gång. Att jag bara fick prata ut om exakt allt. Utan att han avbröt mig, utan att han blir sur. Vet inte vad jag ska göra. Vad ska jag göra? Det här gör att jag blir kluven och mår sämre bara. Och det är igentligen det sista jag behöver just nu.

Alla dessa jävla tankar! Får inget grepp om dom, dom bara susar förbi, får fan panik. Vet inte vad jag ska göra. Nu upprepar jag mig, det märker jag själv. Men det blir lätt så när man skriver i ren panik för att bli av med tankarna. Vilka tankar? Jag vet inte ens vad det är för tankar jag tänker, bara att jag tänker, jag vill inte tänka mer. Snälla ta bort alla tankar. Klarar inte av dom mer. Jag vill bara sluta tänka. Jag orkar verkligen inte. Jag vill sova, men är rädd för mardrömmar, jag vill vara vaken, men orkar inte på grund av alla tankar. Det gör ont att andas. Hur kan det vara så svårt att andas när det är det mest naturliga som finns? Det är en överlevnadsinstinkt. Det ska inte göra ont, inte om man inte är sjuk vill säga. Men jag är inte sjuk.

Tankar om gårdagen.

Niclas var som vanligt inte hemma, som ni redan viste i och med att jag skrev det igår, då var ju klockan typ 5, och jag trodde han snart skulle vara hemma, runt 21 så ringde jag och frågade då sa han "jag kommer snart älskling, och vi ska ha en myskväll bara du och jag i soffan, jag lovar" så jag satt där och väntade på honom, var jätte glad att vi skulle umgås han och jag. 23 nånting kom han hem, men endast för att hämta mig, vi skulle ju ut med hans kompisar, så då fick jag stå ute och frysa tills klockan var över ett på natten och lyssna på massa jävla bilsnack, var rätt så ledsen och det sa jag till honom med, det enda han sa var "men det här är väl mysigt" och flinade. Vi kom väl hem runt halv 2, tittade inte på klockan. Och då trodde jag vi skulle mysa, och visst, vi låg i soffan och kollade på den tråkigaste filmen jag någonsin sett, men det var ju inte direkt så jätte mysigt, jag gick och la mig efter en stund, klockan var kanske halv 3. Så det blev ju inte direkt nån myskväll.

Tänkte att denna dag kanske skulle bli bättre, vaknade av att Niclas telefon ringde, gick och tittade han sa "vem var det?" jag svarade att jag inte viste, så gick jag och la mig brevid honom igen och smekte han lite på ryggen, som svar fick jag bara "men ge dig, jag ska ju sova nu fattar du väl" Blev ganska ledsen, så jag gick upp och sa till honom "det kanske var Lucas som ringde" efter ca 10 minuter kom Niclas ut och sa "det var lucas, jag äter frukost sen åker jag dit" Så jag har suttit här själv hela dagen igen. Han frågade visserligen om jag ville följa med, men nej. Jag gillar verkligen inte att titta när han ska laga en bil. Han vägrar ju följa med på saker jag tycker om. Och jag är ärligt talat trött på att allt ska vara på hans villkor.

Lördag

Nu har jag suttit här en och en halv timme och bara glömt bort min stackars blogg, så elakt av mig. Idag har jag sovit länge, enda till 12.30, det var jätte skönt :) Dock gick jag ju och la mig ca 03.30, men ändå, mer sömn än vanligt.

Jag har märkt att jag är i en låg period, mår riktigt jävla apdåligt om jag ska vara ärlig, försöker se glad ut och tänka på annat, men så fort jag blir ensam i tankarna börjar jag gråta, får ångest, skakar. Vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Det löser sig nog, antar jag. Är lite smått trött och hungrig. Hm.. Niclas kommer nog snart hem så får vi se vad vi kan tänkas hitta på. :)

Fredag

Gått och väntat på att det ska bli fredag hela veckan, så när det väl blir fredag så är jag sjuk >_< Usch usch usch. Gillas inte allt. Var ju tvungen att sjukskriva mig idag, kan ju inte sitta och hosta och ha mig i telefon hela dagarna. Så nu sitter jag här hemma istället. Niclas och jag ska byta säng med hans morsa idag, hon ringde och berättade det för mig, men hon hade talat med Niclas som hade glömt att berätta den lilla detaljen för mig. Men Niclas har bestämt sig för att han ska åka bort, både på dagen och sen på kvällen. Det var nån fest då, men han viste inte om jag fick följa med, och nu kan jag ju iof inte det när jag är sjuk. Så det betyder ju att jag förmodligen kommer få städa ur sovrummte möblera om och skruva sängen utan honom. Jag hoppas det inte blir så. Han brukar faktiskt hjälpa till när det gäller såna saker. Det känns som att det enda jag gör i denna blogg är att smutskasta honom. Men så är det inte. Jag skriver av tankarna jag har just i den sekund jag skriver. Och ofta när jag skriver är det för att jag är upprörd, och då brukar det oftast vara just Niclas som gjort mig upprörd i den sekunden. Så det är ju han som får råka ut för min vrede. Och i dom stunderna ser jag inte det bra vi har. Visst vi har våra motgångar. Men vi har även väldigt bra stunder. Nog för att jag saknar tiden då vi faktiskt umgicktes oftare. Men men, är väl glad för det lilla jag får. Älskar honom ju verkligen.

Fan!

Blir så jävla förbannad och ledsen. Känner mig så fruktansvärt oälskad och oattraktiv när jag är med Niclas, han vill aldrig hålla om mig, inte ens ligga och prata 15 min i sovrummet. Jag vet inte vad det är som har hänt. Jag mår så himla dåligt över detta att jag verkligen inte vet vad jag ska ta mig till. Jag älskar Niclas, men som jag sagt förut så händer det allt för ofta att jag somnar gråtandes pga honom.

Och han är aldrig någonsin seriös. Jag vet inte, det kanske är jag som kräver för mycket. Men att begära lite omtanke, kramar pussar och gos ibland är väl inget konstigt? När man har ett förhållande känns det inte så normalt att man bara har sex typ en gång i veckan när man bor ihop 7 dagar i veckan. Känner mig så jävla oattraktiv som sagt. Det känns som att han tar mig för given. Ja menar, jag ska gå till jobbet så jag inte får sparken, så ska jag ju diska och laga mat också, och det är mitt jobb att gå ut med soporna. För att inte glömma städa. Visst, han kräver inte att jag ska göra det. Men gör inte jag det blir det inte gjort. Och jag tycker verkligen det är jobbigt.

Jag försöker hålla det snyggt, men det är inte så lätt när man får plocka upp allt som efter ett barn, för ärligt talat känns det som att det är det jag får göra, att skölja ur en oboymugg går inte ens.

Jag är inte heller perfekt. Men jag gör mitt bästa för att vårat förhållande ska funka. Jag vill så gärna att det ska hålla och sånt. Men hur ska det kunna göra det om jag inte är lycklig? Jo jag är lycklig då och då. Och då är jag så lycklig så jag nästan spricker, varje gång jag tittar på honom är det med kärlek för att jag älskar han så starkt. Men när jag inte får respons, knappt en blick, så känns det så jävla meningslöst.

Jag sminkar mig fint, fixar håret, sätter på mig parfym, matchande underkläder ja rubbet. Men ändå får jag som mest en hastig blick. Så fort jag börjar prata om oss så blir han arg eller irriterad och frågar om jag ska göra slut. Men nej, om jag ville göra slut skulle jag inte dra ut på det. Då skulle jag säga det rakt ut. Det jag vill är att ha närhet, och omtanke.

Du säger att du inte är den romantiska typen. Men man behöver inte vara romantisk för att säga till sin flickvän att hon är vacker, för att hålla om henne. Eller bara för att ge dendär blicken du vet "wow, detdär är min tjej" Gud vad jag vill ha den blicken. Vill att du ska se mig. Vill att du ska bry dig om mig. Vill att du ska berätta vad jag betyder för dig. För ärligt talat. Jag börjar tveka på dina känslor för mig. Imorn börjar jag tokringa på lägenheter. Inte för att jag vill göra slut. Utan för att få detta förhållandet på fötter igen. Du verkar ju tycka det är jobbigt att se mig. Annars skulle du vara hemma mer.

FAAAN! Jag behöver dig, snälla bry dig om mig. Är så trött på att gråta nu.

Onsdag

Vart tog veckan vägen? Jo just det, jag har legat i sängen och varit deppig, vilket jag tänkte fortsätta med idag med. Men icke då, dumma dumma Niclas tvingade mig att gå till jobbet, han skjutsade faktiskt dit mig. Jag var så arg på honom. Men nu tackar jag honom för det. Det känns så mycket bättre att ha fått tänka på nåt annat under dagen, och jag sålde på första samtalet idag, och det är ju inte helt fel :) Så har i stort sett varit en helt lyckad dag. Var några killar från motala på jobbet idag, dom jobbar ju på kontoret i motala i vanliga fall men dom var på besök här, två av killarna var jätte trevliga och den ena diskade min gaffel haha :D. Ser fram emot att gå till jobbet i morgon.

Det jobbiga är att jag inte är van vid att sitta still så länge. Men det kommer väl med tiden antar jag. Sitter och tittar på tv och bloggar i reklamen, haha. Men det går ju det med. Är helt mosig i huvudet idag. Blir till att gå och lägga sig tidigt, kanske får lite kvalitetstid i sovrummet hahaha. Hoppas på det, förr brukade vi ligga i sängen och bara prata i flera timmar, liksom bara hålla om och prata om allt mellan himmel och jord och skämta, nu går vi inte ens och lägger oss samtidigt. :(

Tårar

Jag trodde tårarna skulle ta slut efter ett tag. Men ack så fel jag hade. Vart är Niclas? Jag behöver ju honom, klarar inte av detta själv. Orkar knappt andas ju. Men han svarar ju inte i telefon, jaja. Så kan det vara, orkade inte ens gå till jobbet idag. Bara gråter och gråter. Kan det inte ta slut snart?

Ett sätt att tänka på annat en stund

1. What time did you get up this morning? 06.50 2. How do you like your steak? Medium 3. What was the last film you saw at the cinema? Ice age 3 4. What is your favourite TV show? Bones 5. If you could live anywhere in the world where would it be? En lyxvilla i ett varmt land. 6. What did you have for breakfast? Inget. 7. What is your favourite cuisine? Växlar med humöret, pannkakor. 8. What foods do you dislike? Ärtsoppa och allt med curry. 9. Favourite place to eat? Inomhus 10. Favourite salad dressing? Vet inte 11. What kind of vehicle do you drive? Inget. 12. Your favourite thing to wear? kjol 13. Where would you visit if you had the chance? Mormor i himlen. 14. Cup 1/2 empty or 1/2 full? Det beror på om man druckit upp halva eller bara fyllt halva glaset. 15. Where would you want to retire? Vet inte. 18. What is your favorite sport to watch? Gillar inte sport. 19. Who do you think will not tag you back? Alla 20. Person you expect to tag you back first? Ingen 21. Who are you most curious about their responses to this? Alla 22. Bird watcher? Nej 23. Are you a morning person or a night person? Både och. 24. Do you have any pets? En katt och två sköldpaddor. 25. Any new and exciting news you'd like to share? Det står på övriga blogginlägg. 26. What did you want to be when you were little? Mamma med 18 barn. 27. What is your best childhood memory? När jag fick träffa fantomen. 28. Are you a cat or dog person? Katt. 30. Always wear your seat belt? Olika. 31. Been in a car accident? Ja. 32. Any pet peeves? Nej 33. Favourite Pizza Toppings? skinka och svamp 34. Favourite Flower? Prästkrage. 35. Favourite ice cream? Choklad. 36. Favourite fast food restaurant? Burger king. 37. How many times did you fail your driver's test? Inte försökt. 38. From whom did you get your last email? Jag läser inte mina mail. 39. Which store would you choose to max out your credit card? IKEA 40. Do anything spontaneous lately? Tatuering. 41. Like your job? Jovars. Duger i krig. 43. What was your favourite vacation? Ja har nästan aldrig varit på semester. Men sälen tror jag. 44. Last person you went out to dinner with? Niclas. 45. What are you listening to right now? Nomy - Time. 46. What is your favourite colour? Rosa. 47. How many tattoos do you have? 7 48. How many are you tagging for this quiz? Vet inte än 49. What time did you finish this quiz? 16.32 50. Coffee drinker? Inte direkt

Sorg

Det är som att en liten del av mig är borta nu, vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska reagera. Jag försöker se det positivt, kroppen stöter ifrån barnet om det är nåt fel på det, så det var ju därför. Men ändå, jag ville bestämma själv. Funderade ju på abort, men då hade det ju varit mitt val. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Bara gråter och gråter, just nu känns det som att jag inte pallar detta mer. Varför ska allt gå så fel när det äntligen ser ljust ut? Är det nån högre makt som har bestämt att jag inte ska få ha det bra eller? Man blir förvånad över hur mycket en människa kan gråta.

Tatuerade mig och sånt igår. Men är verkligen inte på humör för att tala om det nu. Och kommer förmodligen bli en lucka i mitt bloggande igen, känns så meningslöst när nästan ingen läser det ändå.

Söndag

Nu var det söndag igen, helgen har gått jätte fort tycker jag. Lite jobbigt dock, haft så ont i magen. :/ Ska lämna tillbaka Tyson idag, lite tråkigt fast ändå skönt. Han är så söt och mysig :) Är sjukt trött hela tiden också. Oj vad jag hoppas idag, :o inget sammanhängande inlägg dethär inte. Men så kan det vara ibland :) Ni vet ju hur jag är haha ^^. Ville väl mest visa att jag lever, börjat fundera lite, tänk om det är små tvillingar jag har i magen, det är ju inte helt omöjligt, Niclas mamma är tvilling ju. Men det får jag ju reda på imorn :) Och då ska jag blogga om det direkt, när jag kommer hem från jobbet vill säga. :) Nu ska jag kissa, sen ska jag fixa annat. Morsning korsning!

Fredagssakerna

Hej på er mina trogna bloggare, jag glömde totalt bort att blogga igår. Var lite mycket, jag sålde mitt första paket på jobbet, askul :D Fast var så nervös att jag stammade på inspelningen. Sen pratade jag med Emily och Camilla på kvällen, mysigt :) Och sen åkte jag en sväng med Niclas, är hundvakt också. Så träffade vi Madde när vi var ute, och hon var talsjuk så vi gick en långpromenad och snackade massor.

Idag var vi på noramarken, var ju också ganska kul, fast blev så trött, så har jag haft ont i magen idag. Mår lite illa nu och är som sagt väldigt trött, så ska nog gosa ned mig i soffan med chipspåsen och en bra film :)

Jobbig dag

usch, jobbig dag, har ont i magen, är trött och har ont i huvudet. Fick gå hem tidigare från jobbet för att jag har ont i huvudet. Så säger Niclas direkt när jag kommer hem "jag är hungrig, ska du laga mat snart?"

Så jävla trött på detta -.-

Så jävla trött på folk just nu -.- Är trött på alla jävla pikar om allt, det är väl klart som fan att jag inte kommer klara av det när det enda jag får höra är att jag kommer misslyckas, "du kommer inte klara av jobbet fattar du väl?" "du kommer sluta eller så får du sparken efter en vecka" "det fattar du väl själv att du inte kan jobba, du är ju sjuk vet inte din chef om det?" "om jag var din chef skulle du inte få jobba då skulle du få sparken" det känns så kul att folk är glada för min skull. Samma sak med barnet, "ni kommer aldrig klara det" "det kommer gå åt helvete" "hur skulle du kunna bli en bra mamma?" Alltså, det här är funderingar som cirkulerar i mitt huvud näst intill dygnet runt. Jag behöver inte dessa pikar, för jag mår dåligt så det räcketr ändå.

Ledsen

Usch, Niclas sa att jag såg ut som en gris och är tjock idag. :( Jag blev faktiskt riktigt sårad, jag mår inte alls bra över detta. Jag mår ju redan dåligt som det är. Blir ju inte bättre av hans jävla pikar :( Vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag försöker prata om barnet, och om hur vi ska göra. Men det känns som att han inte lyssnar. Han säger att han fortfarande är chockad osv. Men vi har inte all tid i världen ju. Jag vill inte vänta för länge om jag ska göra abort. Vill göra det ganska snart då. Vill ju inte göra abort igentligen. Men om Niclas inte vill ha detta barn har jag inget annat val.

Jobbigt

Usch, har haft en usel dag på jobbet idag. Var så jävla mycket otrevliga människor. Bröt ihop, blev verkligen ledsen. Men det gick över tills lunchen, berättade för en arbetskamrat att jag är gravid idag. Hon tyckte det var jätte kul. Och hon berättade fördelar med att vara ung mamma, så det känns i allafall bättre nu. Är dock trött och lite illamående.

Trött

Usch usch usch, är jätte trött och mår illa, blev väl inte så mycket sömn inatt, men det kan man ju förstå. Haha, jag låg mest och grubblade, vet fortfarande inte vad jag ska göra med barnet. Måste ju kolla hur långt gången jag är.. Fan va läskigt. Jag är nog fortfarande i förnekelsestadiet. Har börjat drömma mycket om mamma på senaste. Känns jätte jobbigt faktiskt. :/ Men lite motgångar får man räkna med, är rädd att jag är på väg ned i en depression just nu. Men det löser sig väl antar jag. Men nu har jag inte direkt tid. Bloggar lite efter jobbet istället :) Mors!

Tankar

Herre gud. Jag är gravid. Det växer ett barn i mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Är fruktansvärt rädd, men samtidigt glad, Niclas sa att han vill ha barnet till mig. Men pratade med hans kompis ganska nyss. Han sa att Niclas tvekade. Hm. Jaja, vi får väl se vad som händer. Ska väl i allafall till mvc och prata med dom först. Annars har det inte hänt så mycket idag, varit på jobbet och lite sånt. Träffade en gammal klasskompis på väg hem från jobbet. Ganska kul, så har jag lagat mat också. Andra gången denna vecka! Kors i taket haha :) Men nu står Niclas bakom mig och pussas, så nu ska vi gosa och sen sova. Nattinatti

Niclas prioriteringar.

Jaha, det känns lite surt just nu. Det känns som att Niclas inte prioriterar mig. Det känns som att han prioriterar väldigt mycket annat som t.ex.
1. Bilen
2. Datorn
3. Vänner
4. Tv-spel
5. Tv
6. Mig.
Detta känns jävligt jobbigt faktiskt, jag behöver närhet och omtanke, jag behöver kyssar kramar och smek ibland, men så fort jag tar upp det med Niclas blir han sur och byter samtalsämne. Jag vet inte vad jag ska göra. Klarar inte av detta. Det känns inte direkt som att han älskar mig längre. Blir så ledsen, att gråta sig själv till sömns är inte så roligt, gjorde det igår, och kommer förmodligen göra det idag med, känner redan hur tårarna bränner bakom ögonlocken. Och vad gör Niclas? Jo han spelar tv-spel. Så fort han kommer hem ska han sitta vid datorn, sen ska han träffa nån vän och då får jag sitta en stund, men när han kommer hem ska han sitta vid datorn igen. Sen käkar han lite, sitter vid datorn. Går på toa, sitter vid datorn. Han pratar inte med mig. Han håller inte om mig. Jag får be honom att krama mig, jag får tjata på honom för att han ska hålla om mig när vi ska sova, fast oftast får jag ju sova själv för att han vill sitta vid datorn en stund till. Behöver fan råd om dethär. Det enda jag gör om dagarna är att jobba, sitta lite vid tvn, diska, laga mat, städa, spela lite tv-spel.

Det känns som att Niclas inte uppskattar det jag gör heller, ta idag som exempel, jag stallde mig och lagade mat, men Niclas ville inte ha. Så han åkte hem till en kompis istället. Var borta tills nästan 22, kom hem och sa "jag vill sitta vid datorn nu, du har ju suttit där jätte länge" Sanningen var: Niclas åkte lite innan 20-tiden, jag satte mig vid datorn lite och läste, åt mat gjorde matlådor. Han däremot satt från att jag kom hem från jobbet vid 17-tiden för jag var ju tvungen att handla efter jobbet, tills han åkte till sin kompis. Och det är alltid så, så fort han är hemma ska han sitta vid datorn. Han vill inte ens ta i mig känns det som. Jag älskar verkligen honom. Men vet inte vad jag ska ta mig till. Snälla hjälp mig.

Första dagen avklarad.

Första dagen på jobbet är avklarad nu :) Känns faktiskt riktigt bra, är peppad till dethär. Fick inget sålt idag, men det kommer.. :)

Det är dock lite jobbigt att komma hem till ett berg av disk, en stökig lägenhet och få ställa sig och diska och städa och laga mat. Man blir ju trött efter jobbet. Och då kan man ju tycka att sambon som går hemma borde gjort nåt i allafall. Jaja. Jag ska väl inte klaga, bor ju här gratis, han betalar hyran, så delar vi på matkostnader osv.. Så har ju det bra ändå.

Funderingar.

Varför är det så svårt? Vardagliga saker, som att äta, sova, sånna saker som man måste göra för att överleva, hur kan man bara ignorera dom behoven? Jag vet inte. Det är så mycket tankar just nu, på allt. Eller ja på inget. Det bara snurrar liksom.

Mardrömmarna till att börja med. Det är inte konstigt att jag inte kan sova. Dessutom är det inte så kul att gråta sig själv till sömns flera gånger i veckan. Vet inte hur jag ska hantera detta längre. Jag älskar verkligen Niclas, men räcker det? Det känns som att väldigt många av hans vänner tycker illa om mig, och det kan ju bli jävligt jobbigt i längden. Vi har helt olika intressen med. Just nu känns det som att han spenderar mer tid med sin bil än med mig.

Men som vanligt snor Niclas datorn nu. Får skriva av mig sen.

Torsdag

Nu har det hänt saker, jag har fått jobb, jag har sökt lägenhet, Niclas och jag har varit tillsammans i fem månader, jag ska till göteborg imorn, jag var i västervik för typ två veckor sen. Jag höll på att dö förra helgen.

Hm...

Mitt och Niclas internet har dött helt, därför jag inte bloggat på ett tag. Inget speciellt har hänt... Varit mycket med Emma på senaste. Ska till Västervik och hälsa på Rebecca imorn :) Ska bli väldigt kul, ser fram emot det faktiskt.

Som nykär på nytt :)

Dumma dumma dumma Clara. sådär, nu var det gjort, vill inte bara deppa. Nu tänker jag skriva nåt kul.

Niclas och jag har varit tillsammans i över 4 månader nu :) Visst, vi har haft lite motgångar, men vi har tagit oss igenom dom. Känns verkligen rätt. Kan låta knäppt, men detta är fakitiskt mitt längsta förhållande. Vill verkligen att det ska hålla för evigt. Jag blir lätt arg på honom, och skäller, och skriker och gråter. Men han fortsätter att vara lugnt, vist, det gör mig argare för stunden, men känns ändå så skönt att ha nån som verkligen är lugn och kan hantera mina humörsvängningar. Varje gång jag ser honom när jag vaknar på morgonen blir jag nykär igen, det pirrar i hela magen och jag kan inte låta bli att le. Varje gång han eller jag varit ute ifrån varandra och jag ser honom blir jag lycklig. Jag verkligen älskar honom.

Jag hoppas han kan förlåta mitt misstag och se förbi det. Jag klantade till det rejält, men pratade ju med honom om det efteråt, hans första reaktion var ju att han skulle dumpa mig om det hände igen, men när jag förklarade för honom hur jag verkligen kände osv förstod han. Hoppas jag.

Nu är jag hungrig och ska se vad det finns för smaskig frukost, mjukostmacka med lite gurka på är lockande, och en kopp te till det :). Hejdå så länge! :D

Idiot

Jag är en sån jävla idiot! Varför tänker jag aldrig efter? Allt känns så jobbigt och fel just nu. Hur kunde jag tro att allt skulle bli bra bara jag flyttade tillbaka hit? Saker förändras på ett år. Människor förändras. Dom jag kallade vänner finns inte kvar. Men det är ju inte så konstigt. Var ju inte direkt nån bra vän själv. Det enda jag har nu är Niclas, det känns inte rätt, han gör så otroligt mycket för mig. Ibland... Men jag behöver ju mer än så. Är så fruktansvärt rädd att han ska tröttna, dessutom. Jag vill inte följa med överallt, men han verkar ta det förgivet att jag ska göra det. Jag vill liksom ha ett eget umgänge, göra saker jag tycker om. Mina favoritintressen är inte att städa och diska och laga mat. Jag klarar inte av det, jag kan inte ens ta ansvar för mig själv, nu känns det som att jag måste ta ansvar för honom med. Och ärligt talat, jag vet inte hur länge jag klarar av dethär, jag vill så gärna orka. Men jag gör det inte. Jag gör verkligen inte det. Jag klarar inte av det. Jag klarar fan inte ens av att se till att jag själv äter, än mindre att någon annan gör det. Han klarar sig utan mig, jag vet. Men känns ändå som att det är mitt ansvar. Vet inte vad jag ska ta mig till. Känner mig så ensam.

Tankar

Hur kan man bli så trött av att må dåligt? Vet inte riktigt hur jag ska hantera känslorna, Niclas var rätt underbar förut, han satte sig brevid mig och sa åt mig att prata. Vi pratade i säkert en timme om hur jag kände det, med vårat förhållande, hur jag mådde, osv. Jag grät hela tiden, men han torkade tårarna och fanns där. Det var så skönt. Väntat på det så länge nu. Sen senare på kvällen låg jag och tittade på tv, då kröp han upp bakom mig i soffan och höll om mig, när jag frågade om han såg TVn så sa han "Nej, men jag ligger här för att vara nära dig, inte för att titta på tv". Känns bättre nu, känns verkligen bättre när jag fått prata ut med honom. För jag älskar honom verkligen av hela mitt hjärta. <3

Nere.

Vet faktiskt ärligt talat inte vad jag ska göra. Allt går ju rent ut sagt åt helvete. Jag orkar verkligen inte med detta mer. Är så sjukt trött på allt. Var finns stödet man behöver? Var är han som säger att han lyssnar och förstår? Var är han som sagt att han finns där oavsett? Ja inte finns han vid min sida i allafall. Kraven är för stora och orken finns inte. Jag försöker stå rak i ryggen och vara stark. Men det är svårt när man inte tror det kommer funka ändå. Jag klarar inte av att städa och diska och laga mat, jag klarar fan knappt av att andas längre. Försöker att inte se det som varit, men det är svårt att låta bli att vända sig om och grubbla. Varför? Det är jävligt jobbigt, jag önskar verkligen att jag hade min mamma, känns dumt, för hon har sårat och skadat mig mer än jag någonsin kunnat tro. Jag drömmer mardrömmar om det. Men när jag förlorade henne förlorade jag även en bra vän. Den jag alltid kunde tala med. Nu har jag inte det kvar. Känns liksom som att man står helt ensam. Vet att jag har några få bra vänner. Men vill inte att dom ska se mig såhär. Hatar att visa denna svaghet. Vet ärligt inte vad jag ska göra. Kanske behöver mer hjälp än jag trodde. Var nog inte redo för detta.

Förlåt

Jag har helt glömt att lägga upp en ny bild. Det gör jag nu och ber om ursäkt för min dåliga stil.


Jag bara skojade här om dagen. jo Niclas och jag är sams. Men att allt löser sig tvivlar jag på.

Ojdå

Nu var det ett tag sen.. Vet inte ens vad jag ska skriva. Skriver ju inte för att jag känner för det, känner mig mer manad att göra det. Kan ju börja med att berätta vad som hänt sen senast. Niclas och jag har flyttat isär, vi är tillsammans fortfarande. Så nu besvarade jag den frågan med. Efter det hastiga beslutet låg jag apatisk lite över en vecka, sen låg jag apatisk på psyk ett dygn, dom skickade hem mig, soc började prata om behandlingshem igen. Allt kändes jävligt jobbigt just då. Niclas pratade knappt med mig, svarade inte i telefon, svarade inte på sms, var aldrig vid datorn, kände mig jävligt ensam om jag ska vara ärlig. Var för mycket alkohol med i bilden med nånstans där. Det gjorde ju inte saken bättre. Jag vet inte, men det känns lite som att nånting där uppe inte tycker att jag förtjänar att må bra, för varje gång allt känns bra och det känns som att det finns en framtid, så är det som att man får en spark och bara faller igen. Fast jag vet inte. Ska inte ge upp.

Niclas och jag är sams igen, soc ska ordna lägenhet och praktik, så det löser sig nog till slut ändå.

Sjukdom

Som jag berättade för några dagar sen har jag ju fått en diagnos nu. Som jag och dom flesta andra utom läkaren trodde så är det bipolär sjukdom. Vilket i korta drag betyder att mitt humör växlar fort mellan "maniska" och depressiva perioder. Börjat medicinera också. Just nu känns det som att det inte spelar någon som helst roll längre. Jag är väl i vad läkarna kallar en depressiv period. När jag läser tillbaka i bloggen märker jag en markant skillnad på inläggen från maniska och depressiva perioder, blev att undra om det bara är jag som märker det eller om andra också ser det? Folk jag träffar irl ofta och så ser ju svängarna på ett helt annat sätt, men jag undrar liksom om det syns när man skriver också. Blir så förvirrad av allt tänkade.

Shopping

Idag ringde ja min mor för att fråga om hon hade några teskedar över då min älskade pojkvän bara äger två stycken, hon blev jätteglad och bad mig följa med till "Bra och begagnat" En pensionärsdriven liten second hand-butik. Så jag tänkte varför inte? Mamma lovade dessutom att köra mig till willys så jag kunde handla lite saker min älskade inte hade hemma. Sagt och gjort så gick jag ut på parkeringen med massa pantflaskor (Tänkte slå två flugor i en smäll liksom) Och det blåste så jag näst intill ramlde omkull. Det kändes ytterst obekvämt att stå med påsar i båda händerna väntandes på mamma, som för övrigt var sen. Men efter ca 5 minuters väntan så kom hon.

Efter en kort biltur var vi framme vid bra och begagnat. Jag trodde det skulle vara lite folk, men ack så fel jag hade. Det var gamla galna tanter och gubbar. Dom körde som dom ville parkerade lite här och var även på trottoarerna och betedde sig jävligt fult. Där inne var det smockat av tanter som nästan slogs om varorna. Ett besticksätt och 2 timmar senare var vi i allafall ute och på väg vidare. Nästa stopp var tydligen optikern. Systr och mamma hade ju varit i slagsmål så nya bågar behövdes så efter mycket provande bestämde mamma sig för ett par diskret röda bågar. Så vi fick vänta där en timme, vilket var tråkigt så vi åkte och tankade sen tog vi en glass i det fina vårvädret...som inte var så fint då det blåste. En timme senare var vi på väg igen.

Nu äntligen skulle jag få handla mat och få komma hem nån gång, först så pantade jag burkar och flaskor, fick ihop 40 kr, (vilket är ett helt cigg-paket!)sen så säger mamma "Hämta en korg, jag vill också handla" kort och gott springer jag och gör det.. Och vid korgarna möter jag min förra kontaktfamilj som jag bodde hos på helgerna när jag var 15-16 år. Blev jätte chockad över att barnen blivit så stora, dom har gått från 2 och 4 år till 4 och 6 år... Blev en stunds lycka och småprat om hur livet flöt på innan shoppingen fortsatte. och sanna mina ord. Jag tror inte jag vill shoppa mer med mamma, hon var stressande, hon kommenterade och ja massa sånt. Jag älskar min mamma men min kärlek har gränser. Väl i kassan när jag betalar och köper cigg när jag ändå håller på så frågar kassörskan om legg. Och säger "Jaha grattis i efterskott nyss fyllda ju" Jag ler och säger tack och funderar smått på om hon var lite finurlig i huvudet då det är en vecka sen jag fyllde. Inte ens på min födelsedag sa hon i kassan grattis. Vilket jag blev lite sur över. Men nog om det.

När vi sitter i bilen ska jag lägga nåt i fickan och då inser jag....att jag glömt sträcka fram pant-kvittona! Blir en sur stund men sparade dom tills nästa besök. Vidare mot apoteket i allafall, där jag skulle köpa alvedon till min sjuka pojkvän. Inne på apoteket frågar jag vad dom rekomenderar, det enda ja fick ur dom var dock att på fredag slutar dom sälja 30-stycken förpackningar och får endast sälja 20-pack. Vad nu det ska vara bra för. Sen blir det biltur och hämta syster Liza och Hennes kompisar Lisa och Emmelie. Dom skulle upp på stan, så vi körde dom dit sen så skjutsade mamma hem mig. Var ganska slutkörd och klockan var närmre 7. Så jag packade in varorna pussade Niclas och satt ner 10 minuter och vilade, sen stekte jag pannkakor. Men det var värt all stress för jag fick en underbar kväll framför tvn med cola.. Och efter en stund kom pojkvännen och myste med mig en stund. Nu ska vi gå och lägga oss. Mors!

Hej

Föråt att jag varit så oaktiv ett tag. Varit lite mycket. Har varit inlagd, blivit arton, varit på krogen, supit upp alla mina pengar, bråkat med soc, fått en psykdiagnos och blivit sambo. Kollat på förlovningsringar.. Som sagt. Mycket har hänt på 20 dagar. Mår helt underbart. Känns som att allt kommer ordna sig nu. Niclas och jag har det bättre än någonsin! <3 Har bokat tvättstugan idag. Ska packa up lite sen blir det gos för hela dagen <3 Söka jobb också. Puss och kram, ses på stan!

Orka.

Usch jag vill inte. Jag orkar inte. Jag kan inte. Jag blir så jäva arg.. Vi får väl se när vi ses igen. Grrr. Om vi ses igen, råkade ju överdosera lite i söndags.. vilket får följder och konsekvenser. Men så är det ju med allt. Well. så kan det gå.

1a maj

Dagens outfit: Jeans och svart linne.

Idag är det första maj, det känns rätt okej, som vilken dag som helst, är lite smått huvudvärkad från igår men det får man väl räkna med. Sitter hemma hos Niclas och har det allmänt skitbra :). Är så otroligt kär, vet att jag tvekat, men inte nu längre. Älskar verkligen honom. Så det så! Är sjukt trött idag, sovit för mycket antar jag.. Menmen, ville bara visa att jag fortfarande lever med ett litet inlägg. Har inte hänt så mycket på senaste så finns inte mycket att blogga om. Hälsade på syster i skolan i måndags, trevligt. Åkte till strängnäs på tisdagen och hade ART, sen till Niclas igen på onsdagen.. Jaja det var allt från mig.

Sömnlös

Dagens outfit: uppkavlade ljusa jeans, grått linne lila skor.

Du vet dendär känslan av att vara så trött så man inte kan sova? Det är så störande, man ligger och vrider och vänder tills man blir tokig. Jag satt och beklagade min sömnlöshet men då! Mitt i allt kom mannen med svaren på allt.. och löste mitt problem med lite högläsning ur Kunskapssociologi av Berger/Luckmann, närmare bestämt ett stycke ur delkapitlet: Hur den subjektiva verkligheten vidmakthålls och förvandlas. Det var det tråkigaste jag någonsin hört om jag ska vara ärlig. Rektorns avslutningstal i nian var uppriktigt sagt spännande i jämförelse. Så nu bör jag gå och lägga mig innan tröttheten försvinner! Nattinatti och återigen Tack så mycket för godnatt-sagan ^^

Onani

Nu tänker jag helhjärtat beskriva hur jag onanerar... Men först ska jag berätta om min dag..

Det började bra, gjorde det jag brukar göra varje dag, öva på gitarrläxan, duscha, sminka mig, klä på mig. Dagens outfit (som jag borde börja skriva varje dag) var en rutig kortkjol, vit blus, svarta knästrumpor och röda pumps.. Mmm, riktigt nice, var t.o.m några killar som busvisslade åt mig på stan.

Sen hade jag gitarrlektion i e-tuna, mycket trevligt. Har ju bästa läraren ever! Skulle vara pinsamt om han läste min blogg.. Pratat massa i telefon med Niclas också, och så har jag köpt skor, och en ny klänning, känns så bra, kanske kan vara en bra outfit till valborg.. ;) Eller iof, kul att handla nytt hehe. Anyway... När jag gick där, med en cigg i handen, handväskan, gitarren, och tre påsar, bland massa folk... Så ringer mobilen, högsta volym. Många tankar rusade genom mitt huvud "hur fan ska jag kunna svara utan att tappa allt?" Jag bestämde mig dock för att ställa ner två påsar och leta efter mobilen i handväskan.
(tittade just ner på mina bröst och konstaterade att jag blivit solbränd, bäst att ta det innan jag glömmer.)
Det var mor min. Vi pratade en stund och hon undrade om jag hade några slampiga kläder att låna ut då hon skulle på fest. Jag blev lite stäld.. Ja menar, det är mig vi pratar om.. Hela min garderob är ett slamp-place. Självklart svarade jag och började i tankarna gå igenom vad det fanns för bra alternativ, men sen slog det mig.. Det var ju för sjutton min mor jag talade med! Påpekade för henne att jag inte ville veta av hennes slampplaner och tipsade henne om en bra krog hon borde gå på imorgon. Hon skulle fundera på det tror jag. Minns inte riktigt hade redan slutat lyssna. När jag ändå var inne på detdär att prata i telefon ringde jag även Niclas och pratade några minuter, sen ringde jag syster. Vi bestämde att vi skulle ses nån dag framöver. Men inte när. Blir förmodligen inte av som vanligt, men det är ju tanken som räknas. När vi lagt på hade jag fortfarande ett stort telefonbehov, så jag ringde johan och skojade och flamsade en stund.

Kort och gott sagt har det varit en riktigt bra dag. Nu tänker jag dock inte berätta om hur jag onanerar då jag vet att min syster läser min blogg. Men får jag tillräckligt många kommentarer så kanske det kommer senare. Vi får väl se :)
Älskar dig Niclas <3

Kul...

Fan va roligt att ens egna föräldrar stöttar och tror på en -.-.. Blir så osäker på mig själv. Jag vill ju bara vara mig själv, jag vill kunna vara som en normal 18åring... Är så trött på detta. Vill bara skrika och rymma. Men det gör ju inte saken bättre antar jag. Önskar bara jag kunde komma på ett sätt som gör alla nöjda. Är så trött på att vara alla andra till lags, när är det min tur? Känns ganska trist att inte få gå på krogen på 18årsdagen. Får väl se hur det blir med flytt och sånt.

Nu till nåt annat. Var ju på bup idag, gjorde en utredning om bipolär sjukdom och borderline och lite sånt. Asjobbigt, fick sitta framför en kamera i nästan två timmar och svara på frågor. Blev så sjukt trött av det. Var 4-dubbelt bokad, bup, tandläkaren, skolan, och möte med min art-tränare och Josefine. Fick avboka skolan och tandläkaren, kom ändå försent till sista mötet. Ska nog redan gå och lägga mig. Är så trött och ledsen. Älskar du verkligen mig? Har tänkt så mycket på det. Pressar jag dig in i nåt du egentligen inte vill? Säg till i sånnafall. Vill verkligen att det ska hålla liksom. Älskar dig av hela mitt hjärta <3

Tisdag

Idag är det tisdag, det är skitväder, jag har en grön tröja på mig. Kom även fram till att mina strumpor med fårmotiv tydligen var fluffiga grisar. Dom hade knorr. Med andra ord, det har inte hänt ett skit. Mår piss. Önskar jag hade stöd från min familj. Dock har jag ju inte det. Dom tror ju inte på mig. Men ska allt visa dom. Jag kommer klara detta.

Fan!

När allt går så jävla bra, man är så glad, man känner att allt börjar gå åt rätt håll igen. Men då *PANG!* så går allt åt helvete. Hade socmöte idag, sa att jag kände mig redo att flytta från fosterfamilj och starta mitt eget liv. Men inte då. Jag sa att jag vägrar fortsatt behandling. Så nu kanske man åker på lvu! Usch! Blir så jävla förbannad. Hur kan dom ens göra nåt sånt? Kan dom inte se hur jävla bra jag mår? Det enda dom gjort under domhär fem jävla åren är att göra saker värre. Jag hatar hatar HATAR! dom. Jag ska fan visa dom jävlarna.. Ingen ska sätta ett lvu på mig. Jag klarar mig själv. Om dom ens försöker ska jag fan rymma utomlands. Då kan dom ju inte göra nåt. Nejnejnej. Det är dags att jag styr mitt eget liv nu.

Underbart

Ibland är livet bara för underbart, här sitter man, klockan är inte ens 9 på morgonen men ändå är man så himlans lycklig. Att sova är otänkbart. Är så glad att jag har dig Niclas, men samtidigt så rädd. Rädd för att jag aldrig haft såhär starka känslor för någon, rädd för att jag som vanligt ska förstöra allt, rädd för att du ska lämna mig. Men mest av allt är jag rädd att du ska stanna kvar. Missförstå mig inte. Att vara med dig är allt jag vill, men klarar jag av det? Älskar dig så himlans mycket och vill att det ska vara vi för evigt. Men är så rädd att förstöra det. Gud jag låter så himlans negativ. Jag vill verkligen satsa på vårat förhållande. Man måste ju ta risker för att komma nånstans i livet. Nog om det. Fan en månad kvar tills man blir 18! Ska bli så sjukt jävla nice :) Kunna köpa egna cigg.. Woho! Kunna bestämma själv och sånt.. ser jag fram emot. Jag har varit dålig på att blogga på senaste, men det har hänt så mycket saker. Det är ju kanske då man ska blogga men jag har nog inte riktigt fattat grejen än ;) Ge mig lite tid så.. Vore ju förresten kul med lite kommentarer ibland. Man undrar ju om det är nån som läser. Well, nu ska jag fortsätta med mitt, kanske väcka min underbaraste och gosa en stund :D //Clara

Torsdag

ÄNTLIGEN! Ska hem idag :D Ska träffa min underbaraste Niclas <3<3 Saknar honom nåt enormt, så fyller syster 19 idag. Var och köpte hennes present igår, är riktigt jävla nöjd faktiskt. :) Ska som sagt vara hos Niclas tills på söndag, men sen kommer jag hem och bloggar om helgen ^^ Sakna mig inte allt för mycket :) Så ska jag ju få träffa den lilla sötgrisen :D Saknar han med. Han börjar bli gnällig säger morsan, Han är arg för att han inte kan krypa haha.

Okreativ.

Jaha. Man gick upp i god tid idag, tänkte att det skulle kännas bättre då. Men icke! När man ätit frukost, vikt in tvätten och dammsugit rummet så tänkte jag att jag skulle bädda sängen riktigt fint med överkast och hela kittet. När jag är klar tittar jag nöjt på sängen. Men då! Helt plötsligt kommer det en hund vid namn Tyson och hoppar upp i min säng, grufflar runt och springer iväg, så allt såg pest ut igen! :/ Lite tråkigt det. I allafall, varit lite sjuk på senaste. Var på vårdcentralen idag, fick örondroppar och Cocillana-etyfin. Hoppas jag blir frisk snart. Mors!

Fredag!

Jaha folks! Tredje bloggardagen, och fredag. Känns riktigt nice, sovmorgon imorn då! Idag har jag mest övat på gitarrläxan och sånt, så har jag varit i skolan. Det var bedrövligt! Stor skola med knäppt folk och ja vet inte vad. Men blir väl bra, är ju bara för några månader. Funderar på vad som händer till sommaren, flyttar jag hem? Till örebro alltså, till föräldrar är inte ens ett alternativ.Ska jag gå i skolan sen? Ska jag jobba? Jag är 18 år och vet inte ens vad jag vill göra med mitt liv. Hahaha. Så ynkligt. Om ni har förslag får ni gärna skriva dom i en liten kommentar. Vet faktiskt inte vad jag ska skriva idag. Funderar på att gå och lägga mig och spela gitarr. Mors!

Irriterad

Jag blir så helvetes irriterad! Småtjejer som lyssnar på Tokio Hotel och tror att dom är nåt borde få ett nackskott! Får jag tag på den lilla råttan ska jag nog allt lära henne ett och annat. Nog om det. Kan ju berätta lite om min dag, hmm.. Vaknade med halsont huvudvärk och snor i hela ansiktet typ. Mysigt.. Började spela gitarr idag med, trodde först att jag skulle få en gammal 40-årig gubbe som skulle lära mig blinka lilla stjärna och dylikt. Men när ja kommer dit så är där istället värsta coola unga killen som lyssnar på bra musik. Känns riktigt nice :) Sen fika på stan med Emelie, kändes skönt att komma ut lite. Imorn blir det skolan då, känns lite nervöst. Är så rädd för att folk ska tycka illa om mig, eller nja mer för att dom ska ha förutfattade meningar. Jaja, det löser sig nog ska ni se. Nu ska Emelie och jag kolla skräckfilm. Mors!

Förkyld

Jaha, det är så jävla segt att vara sjuk. Vet inte vad jag ska göra, är så rastlös liksom. Sitter och funderar lite på varför jag skapade en blogg? Jag har inte ens något att skriva om för tillfället, men det är ju skönt att bara skriva ned tankar. Nog för att mina förkylningstankar förmodligen inte intresserar någon, men ändå. Imorn ska jag spela gitarr, och på fredag börjar skolan, kanske börjar rulla på lite då. Så slipper dagarna vara så långa. Är så jävla tråkigt att bara vara hemma, men vad ska man göra? Inte så man känner någon i trakterna ju. Well, det löser sig nog. Saknar Niclas nåt så hemskt! <3

Grupptryck.

Jaha, då har man fallit för grupptrycket även när det gäller att blogga. Är fortfarande lite osäker på vad bloggen ska handla om, så tills vidare är det tankar och funderingar. Jag uppskattar all kritik, dålig som bra. Det visar ändast att jag berört någon. Vilket är ett stort syfte med min blogg. Att beröra och få folk att tänka till lite ibland. Fast vad vet jag? Är ju som sagt ganska ung och naiv.Oj! Nu kom jag helt av mig. Grupptryck... Jag tror att alla har fallit för nån typ av grupptryck, jag menar, rökning, mode, ätstörningar, sex och dylikt. Är det så vi vill ha det? När man går på stan och ser en 11åring röka och svära blir man (i allafall jag) ganska upprörd, vart är föräldrarna? Det går bara ner mer i åldrarna för varje år känns det som, eller så är det faktum att jag blir äldre som spökar. Har själv många yngre som ser upp till mig, som en förebild. Hur bra är det då när jag både röker dricker och byter pojkvänner osv? Nej, nu får det vara nog med sånt. Dags att börja ta ansvar. Har ju redan slutat med alkohol, nästa steg blir att ta bort tobak. Är så fruktansvärt rädd för att misslyckas. Vilket är ganska sjukt. För att kunna lyckas måste man våga ta steget, vilket jag ska göra. Nån dag.. Ni ska få se. Hm, kanske inte ett så bra första inlägg, men dagens tankar. Mors!