Funderingar.

Varför är det så svårt? Vardagliga saker, som att äta, sova, sånna saker som man måste göra för att överleva, hur kan man bara ignorera dom behoven? Jag vet inte. Det är så mycket tankar just nu, på allt. Eller ja på inget. Det bara snurrar liksom.

Mardrömmarna till att börja med. Det är inte konstigt att jag inte kan sova. Dessutom är det inte så kul att gråta sig själv till sömns flera gånger i veckan. Vet inte hur jag ska hantera detta längre. Jag älskar verkligen Niclas, men räcker det? Det känns som att väldigt många av hans vänner tycker illa om mig, och det kan ju bli jävligt jobbigt i längden. Vi har helt olika intressen med. Just nu känns det som att han spenderar mer tid med sin bil än med mig.

Men som vanligt snor Niclas datorn nu. Får skriva av mig sen.