Det är som att en liten del av mig är borta nu, vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska reagera. Jag försöker se det positivt, kroppen stöter ifrån barnet om det är nåt fel på det, så det var ju därför. Men ändå, jag ville bestämma själv. Funderade ju på abort, men då hade det ju varit mitt val. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Bara gråter och gråter, just nu känns det som att jag inte pallar detta mer. Varför ska allt gå så fel när det äntligen ser ljust ut? Är det nån högre makt som har bestämt att jag inte ska få ha det bra eller? Man blir förvånad över hur mycket en människa kan gråta.
Tatuerade mig och sånt igår. Men är verkligen inte på humör för att tala om det nu. Och kommer förmodligen bli en lucka i mitt bloggande igen, känns så meningslöst när nästan ingen läser det ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar