Nu över till nåt mer relevant än mitt tisdagshat. Jag var så ledsen och orolig, Niclas sa att han skulle komma hem snart. Klockan 20.30, sa han det. När klockan blev 23.30 blev jag lite orolig, sen blev jag utom mig av oro, jag trodde verkligen att det hade hänt nåt, lyckan jag kände när han visslade utanför fönstret var obeskrivlig :) Gud vad jag är glad att du visslade.
Jag älskar dig gosmos <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar