Fan!

Blir så jävla förbannad och ledsen. Känner mig så fruktansvärt oälskad och oattraktiv när jag är med Niclas, han vill aldrig hålla om mig, inte ens ligga och prata 15 min i sovrummet. Jag vet inte vad det är som har hänt. Jag mår så himla dåligt över detta att jag verkligen inte vet vad jag ska ta mig till. Jag älskar Niclas, men som jag sagt förut så händer det allt för ofta att jag somnar gråtandes pga honom.

Och han är aldrig någonsin seriös. Jag vet inte, det kanske är jag som kräver för mycket. Men att begära lite omtanke, kramar pussar och gos ibland är väl inget konstigt? När man har ett förhållande känns det inte så normalt att man bara har sex typ en gång i veckan när man bor ihop 7 dagar i veckan. Känner mig så jävla oattraktiv som sagt. Det känns som att han tar mig för given. Ja menar, jag ska gå till jobbet så jag inte får sparken, så ska jag ju diska och laga mat också, och det är mitt jobb att gå ut med soporna. För att inte glömma städa. Visst, han kräver inte att jag ska göra det. Men gör inte jag det blir det inte gjort. Och jag tycker verkligen det är jobbigt.

Jag försöker hålla det snyggt, men det är inte så lätt när man får plocka upp allt som efter ett barn, för ärligt talat känns det som att det är det jag får göra, att skölja ur en oboymugg går inte ens.

Jag är inte heller perfekt. Men jag gör mitt bästa för att vårat förhållande ska funka. Jag vill så gärna att det ska hålla och sånt. Men hur ska det kunna göra det om jag inte är lycklig? Jo jag är lycklig då och då. Och då är jag så lycklig så jag nästan spricker, varje gång jag tittar på honom är det med kärlek för att jag älskar han så starkt. Men när jag inte får respons, knappt en blick, så känns det så jävla meningslöst.

Jag sminkar mig fint, fixar håret, sätter på mig parfym, matchande underkläder ja rubbet. Men ändå får jag som mest en hastig blick. Så fort jag börjar prata om oss så blir han arg eller irriterad och frågar om jag ska göra slut. Men nej, om jag ville göra slut skulle jag inte dra ut på det. Då skulle jag säga det rakt ut. Det jag vill är att ha närhet, och omtanke.

Du säger att du inte är den romantiska typen. Men man behöver inte vara romantisk för att säga till sin flickvän att hon är vacker, för att hålla om henne. Eller bara för att ge dendär blicken du vet "wow, detdär är min tjej" Gud vad jag vill ha den blicken. Vill att du ska se mig. Vill att du ska bry dig om mig. Vill att du ska berätta vad jag betyder för dig. För ärligt talat. Jag börjar tveka på dina känslor för mig. Imorn börjar jag tokringa på lägenheter. Inte för att jag vill göra slut. Utan för att få detta förhållandet på fötter igen. Du verkar ju tycka det är jobbigt att se mig. Annars skulle du vara hemma mer.

FAAAN! Jag behöver dig, snälla bry dig om mig. Är så trött på att gråta nu.