Tankar om gårdagen.

Niclas var som vanligt inte hemma, som ni redan viste i och med att jag skrev det igår, då var ju klockan typ 5, och jag trodde han snart skulle vara hemma, runt 21 så ringde jag och frågade då sa han "jag kommer snart älskling, och vi ska ha en myskväll bara du och jag i soffan, jag lovar" så jag satt där och väntade på honom, var jätte glad att vi skulle umgås han och jag. 23 nånting kom han hem, men endast för att hämta mig, vi skulle ju ut med hans kompisar, så då fick jag stå ute och frysa tills klockan var över ett på natten och lyssna på massa jävla bilsnack, var rätt så ledsen och det sa jag till honom med, det enda han sa var "men det här är väl mysigt" och flinade. Vi kom väl hem runt halv 2, tittade inte på klockan. Och då trodde jag vi skulle mysa, och visst, vi låg i soffan och kollade på den tråkigaste filmen jag någonsin sett, men det var ju inte direkt så jätte mysigt, jag gick och la mig efter en stund, klockan var kanske halv 3. Så det blev ju inte direkt nån myskväll.

Tänkte att denna dag kanske skulle bli bättre, vaknade av att Niclas telefon ringde, gick och tittade han sa "vem var det?" jag svarade att jag inte viste, så gick jag och la mig brevid honom igen och smekte han lite på ryggen, som svar fick jag bara "men ge dig, jag ska ju sova nu fattar du väl" Blev ganska ledsen, så jag gick upp och sa till honom "det kanske var Lucas som ringde" efter ca 10 minuter kom Niclas ut och sa "det var lucas, jag äter frukost sen åker jag dit" Så jag har suttit här själv hela dagen igen. Han frågade visserligen om jag ville följa med, men nej. Jag gillar verkligen inte att titta när han ska laga en bil. Han vägrar ju följa med på saker jag tycker om. Och jag är ärligt talat trött på att allt ska vara på hans villkor.