Jävla onsdag.

Gissa vad! Jo precis, än en gång är jag ledsen och arg på Niclas.. Kan han inte inse hur dåligt jag mår just nu? Men nej, bara krav, och måsten. Handla, laga mat, men innan det diska, stog och stekte pannkakor i en timme.. Fick inte ens ett "tack för maten" eller nåt. 5 min efter så ringer Nicke och vill ha med Niclas ut, så Niclas säger "jag ska ut, kommer hem sent, ska du med?" Varpå jag säger "nej, nån måste ju diska och plocka undan" "jaha okej hejdå" säger han och går. Så återigen sitter jag med tårar som bränner. Han blir sur för att jag endast skriver negativa saker i bloggen, men det finns ju inte lika mycket bra att skriva. Om han börjar uppskatta mig kommer jag ju skriva om det med. Och när det är positiva saker så skriver jag dom med. Jag orkar inte med dethär, alltså, laga mat, diska och sånt. Jag orkar knappt andas. Har nog för att orka det. Varför ser du inte när jag gråter? Varför ser du inte när jag blir upprörd? Varför frågar du inte hur det är? Varför? Känner du inte att nåt är fel när jag vänder bort huvudet, när jag inte vill kramas, när jag drar mig undan? Det är för att du gjort mig ledsen jag gör det. Du blir irriterad när jag inte pratar med dig om mina problem, men när jag försöker säga hur jag tycker tänker och känner vill du inte lyssna. Vem ska jag prata med då? Snälla, missförstå mig inte. Jag älskar dig verkligen Niclas. Men du sårar mig, ser du inte det?